Ny sida 1

VÄLKOMNA TILL MIN RUGGIGA SIDA

Tänkte berätta om något som hände mig den 20 maj 1998.

Det hände på Mitre Square i den del av London som

Jack the Rippers offer nr 3 hittades i Augusti 1888.

Denna bild har jag tagit i London Dungeon.

Där fick vi höra lite om Jacks härjningar och vi kunde även se

avbildningar av ett av offren.

Ser riktigt ruggigt ut eller hur?

Detta hände:

Jag ville se London Dungeon så jag åkte dit.

På mitt kort därifrån kan du se att Jack the Ripper fanns med där och det gjorde mig intresserad av att ta en guidad Jack the Ripper promenad.

Det betyder att du har en guide som tar dig genom Whitechapel på alla de ställen som hans offer blev funna och andra ställen där de brukade vara på.

Jag hittade en guidad tur och började min natt i Jack the Rippers fotspår ungefär 21.00 en onsdagkväll i maj. Vi var ungefär 10 personer som ville se och uppleva en natt med Jack the Ripper.

Det var så mörkt som det kan bli en sommar kväll i England med ett stort regnmoln tornande upp i horisonten. När vi kom till Mitre Square där Catherine 'Kate' Eddowes hittades var det mörkt.

Det hade förändrats en del sedan 1888 men platsen där hon hittades kunde fortfarande ses. När de andra följde med guiden vidare så stannade jag kvar en stund ensam där.

Jag ville försöka känna hur det kunde ha varit för de kvinnor som levde här på den tiden. De som var ute sent på kvällen var ju de prostituerade och de som jobbade sent med annat.

Jag stod på stället där hon sägs ha hittats och då kände jag en kall isande vind få fäste på min rygg. Jag kände också en rädsla, en rädsla som satt på ryggen och den skrämde mig verkligen.

Jag fick gåshud!

Rädslan var dock inte min egen utan den var någon annans det kändes tydligt.

Jag stod där som fastfrusen en stund tills mina vänner kom tillbaka och letade efter mig. Jag talade om vad som hänt men de kunde inte se eller känna något.

Rädslan fanns fortfarande kvar i mig!

Sedan fortsatte vi och besökte de andra platserna där de andra offren hade hittats på. Gränderna är fortfarande små men inte alls så mörka som de måste ha varit på den tiden.

De hade ju bara enstaka gaslampor i hörnen (inte varje dock) och när smogen kom in kunde de ju inte ha sett någonting (inte ens en hand om de nu hade haft den framför sig).

I en sådan smal gränd fick jag en hink vatten över mig. Det konstiga var att det var bara jag som fick något vatten på mig.

De andra fick inte en droppe på sig inte ens den som var framför respektive bakom mig!

Kanske var det ett tecken på att rädslan jag kände måste tvättas av men det gick inte den var kvar! Just som vi kom fram till puben där de med all sannolikhet hade samlats på både offer och gärningsman så öppnade himlen sig och det vräkte ner regn och det åskade och blixtrade något förskräckligt.

Eftersom jag redan var blöt så gjorde det inte mig något och det var bara ännu en sak som gjorde att man kände den ruskiga atmosfären.

Jag hade kvar känslan av någon annans rädsla i flera veckor efter att jag kommit hem till Sverige.

Jag undrar fortfarande vad det var och varför!!!